Försöker balansera livet varannan vecka som ensam tvåbarnsmor och den andra veckan bara.. ensam, typ.
Den ena dottern är olik den andra och själv står man oftast och undrar vem man är mellan varven. Oftast hittar jag mig själv mitt i kaoset, men de gör inget, det är då jag fungerar som bäst.
Märkligt, men sant.
Välkommen, att läsa om hur jag gnäller om den ena dottern som hellre hänger på bibblan me sina polare än umgås me mig och beklagar över den andra som har en förmåga att dissa mig, på alla möjliga sätt. Mitt där emellan har jag ju en 18 åring här, som tycker hon har haft en bra dag för hon sovit, köpt en ansiktsmask och druckit cappuccino.
Vad det blir av det hela, är förmodligen kaos.
Men, de e ju det som är livet. Upp och ner. På en pinne.